karinemmalinnea -

Löööördag

Jag förstår inte riktigt Melodifestivalen nu för tiden om jag ska vara riktigt ärlig. Jag kollar alltid och har alltid tyckt om det, men nu börjar det kännas som att dom som bestämmer hur det ska gå till har fått lite idétorka. Liksom, varför sitter alla med ballonger och viftar? Gör det att det känns mer festligt och högtidligt? Jag fattar inte. Jag tycker mest att det är underligt att en massa vuxna människor ska sitta och vifta med ballonger i olika färger i takt med musiken.

Sen så har jag lite svårt att begripa vad Dolph Lundgren gör som programledare i år. Hur tänkte man där?
"Jaa.. vi har ju Måns och Christine. Det blir jättebra, dom är ju roliga och bra programledare och så. Ska vi kanske ha en tredje också? Ja det blir nog bra. Nån mer som har programledarvana och som svenska folket känner igen. DOLPH LUNDGREN! Han tar vi. Det känns som ett naturligt val."

Njaa.. men lite kul är det kanske ändå. Just för att det är så otippat.

Nu tjatar mina katter på mig att vi ska kolla på finalen och äta chips så jag får väl göra det då.

Tjipp!

2010-03-13 @ 20:18:36 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Vad hände med Lasse Holm?

Och Staffan Ling? Och han.... vad hette han nu igen.. Joakim Geigert? Såna där personer man minns sen man var liten. Speciellt Lasse Holm funderade jag över nu, särskilt efter att jag såg det här underbara klippet från youtube. http://www.youtube.com/watch?v=ZiBUI3m0__k
VILKEN nostalgi. Jag blir alldeles glad. 25 November '94. Undrar vad fasiken jag gjorde då. Jag åt säkert ostbågar. Det är en ganska viktig del av min barndom, ostbågar.

Förra helgen var jag i Norrköping och hälsade på syster och Henrik. Det var väldans trevligt. Dock (ja, jag är tvungen att klaga) störde jag mig på vissa människor på pendeln mellan Mjölby och Norrköping. Jag kliver på tåget med min tusenkilosväska och känner mig direkt ganska malplacerad. Alla sitter och är otroligt upptagna. Dom är på väg hem från jobbet. Dom är trötta. Dom är inte det minsta trevliga. Och dom tar upp en jäkla massa plats. Så jag tar väl min dunderklumpsväska och ställer mig i ett hörn på tåget och försöker att inte ramla omkull av trötthet i svängarna. Man blir faktiskt trött av att åka tåg en hel dag.
När jag står där så ser jag att det faktiskt finns en ledig plats alldeles bredvid, mellan två människor. Jag kollar lite menande på dom men dom bara kollar bort. En av människorna har placerat alla sina tillhörigheter på den här platsen där jag hade kunnat sitta. Och hon vägrar flytta dom fast hon ser att jag står där och våndas.
Jag slipper iallafall stå länge, bara till nästa hållplats, där många går av. Jag får då syn på en plats, en helt tom plats utan jackor och väskor. Mellan två människor, men tom. Jag går då fram till kvinnan som sitter bredvid och tänker att jag borde väl fråga om det är ledigt ändå. Så jag säger "Är det okej om jag sitter här?"
Kvinnan, som verkar vara oerhört inne i sin bok, tittar upp på mig väldigt förvånat. "Ja....?" säger hon frågande. Hon kollade på mig som om jag var smått dum i huvudet.

Då insåg jag att man frågar inte om man får sitta nånstans, man tar sin plats.
Jag tycker ändå det är trevligare att fråga.

Nu ska jag googla Lasse Holm.

2010-03-06 @ 23:47:07 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()